Hon gnuggar sina ögon tidigt en morgon medan jag står vid fönstret och blänger sönder himlavalvet som speglar sina slitna skyar i asfaltstristessen som fyllts med jobbhungriga människor med utslagna ögon och gnisslande skosulor i den ivriga jakten på nästa dag och nästa natt. Hon frågar tyst om mina planer för sommaren och jag ger henne en avvaktande blick som påminner om det desperata piano-outrot på Racing in the streets och raderna om att skölja bort sina synder i det stora havet.

- hmm, inte tänkt så mycket på sommaren

Och jag vill bara att hon ska förstå att mina dåliga sidor på morgonen inte ska förväxlas med den metafysiska ensamheten som trängt sig genom min själ och regnat över svarta jordar sedan tidernas begynnelse.

Hon vill prata och göra planer medan mina enda tankar kretsar kring flykter och filmer och Travis Bickle. I ett kort ögonblick överväger jag situationen och låter sedan det enkla vinna. Hennes missanpassade morgonfrisyr känns nog primitiv för att jag ska orka ignorera världen utanför.

Vi ligger med varandra. Det är det enda jag är kapabel till.
Empatiskt och irrationellt och skönt och spirituellt och jag tror jag får henne att njuta och hennes njutning ger mig njutning. Det är inte så märkvärdigt. Bara ett tidsfördriv.