Du driver mig till bristningsgränsen
för att du inte är den jag drömde om
men när jag talar allvar förvränger jag alltid
rösten i ett skratt
så att du inte ska vända om och lämna mig
törstandes efter mer.
Du är den enda jag någonsin brytt mig om att leva för
slarvar jag bort dig bland mina egenheter har jag tappat allt,
så jag suddar.