Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sista minuten

Han sprang.

Sprang tills benen värkte.

Han lade sig ner i gräset medanst hans andetag blev kortare och kortare.

Skogen runtomkring honom var död.

Ondskan hade ödelagt alltihop.

Han kände hur livet sögs ur honom.

Han stängde sakta ögonen ooch bad en stilla bön.

Hans nederlag var en skam.

Hans andetag tog slut, men han kämpade.

Det var som att hålla andan alldeles i onödan.

Han visste att nu var det dags.

Efter den tanken var det bara en livlös pojkkropp kvar i gräset.




Fri vers av Smutziee<3
Läst 340 gånger
Publicerad 2008-07-11 10:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Smutziee<3
Smutziee<3