Ord.

De är konstiga.
Ibland längre, ibland korta.
Ibland är de bara borta.

Vi möter människor hela tiden.
ibland även på ställen du inte tänkt dig.
Du ser intressanta, ointressanta, skumma och imponerande personer.
Vad är deras intryck om mig?

I min värld så är det svårt
att säga det jag känner.
Orden fastnar, hakar upp sig, på ett konstigt sätt.
Tack vare det, jag mina chanser bränner.
och trots att det verkar hårt,
att se andra ha det så rysligt lätt,
att tala med den de tycker om,
så får man inte sluta att försöka
att säga orden, jag tycker om dig,
Jag saknar dig, när jag inte är här,
eller varför inte,
Ska vi ta en fika? eller lunch? .. brunch?


Ord är bra att ha, men när det gäller känslor, så skulle jag gärna skriva.
Däremot så är det nog inte så accepterat att säga:
"Vänta lite... jag måste skicka ett sms" för att inte röst/kroppsspråk/ansiktsfärg ska bli påverkade.

hmm...
Inledande ord var det somsagt.
Får putsas till någon annan gång.
När jag har något mer vettigt att skriva.