Allting är svart. Var är jag? Vem är jag? Ännu en bland andra som försöker vara bortom det rimliga? Eller, finns jag som den jag är? När det är natt lyser jag klarare än alla stjärnor, då syns jag. Men på dagen kan, eller rättare sagt vill ingen se mig. Min åsyn gör att de vältrar sig i deras eget självförakt och tynar bort, bort emot det oändliga. Jag finns. Det vet jag nu, men varför?

/Jonas