Stormen tjöt och regnet snodde sig i virvlar ner i häll i häri - berget. Hon stapplade över heden, allvarsam och tyngd av en börda så stor.
Sin gamla yllekofta.
( som hon dock inte använt så ofta )
Hon önskade att hon hade tagit på sig storstövlarna, men i brådskan fick
hon i all hast knyta på sig de nu så malplacerade "Jesus-sandalerna", runt
de finlemmade vristerna.
Det droppade om koftan och hon kände hur hon sjönk ner i den nu dyblöta
myllan.Hon hastade på för att överhuvudtaget hålla sig på markytan.
Kastande ett getöga över sina späda axlar greppade hon sina kastanjetter
som hon förvarat i koftfickan och slog an en ton.
-Bring back, bring back, bring back my pony to me, to me...
Hon klapprade på, mer och mer rytmiskt och nästan maniskt.
Flickans annars så änglalika hårsvall, låg nu som en blöt basker slickad
runt hennes vackra ansikte.
Det droppade av yllekoftan och den tyngde mer och mer.Vid det här laget
var hon även nästan barfota. Den ena sandalen hade sugits ner i under-
jorden, och den andra hängde endast i remmarna runt ankeln.
Precis när hon modstulet satt sig på en grästuva, såg hon vad hon sökt.
-Oh , my little Pony !