Det är vackert.
Det är spännande.
Så många färger.
Så många nyanser.
Ett spektra av känslor.

Ja det är vackert att älska dig.

Men det gör ack så ont.
När jag trampar på en skärva.
En bit som är trasig.
När glasbiten spetsar min fot.
Och söker sig upp till mitt hjärta.
Lämnar mig blödande kvar.

Att älska dig är som att gå på glas.

Det är svårt att veta om det är en bra idé.
Och om jag funderar på att vända om.
Att gå tillbaka.
Så vet jag att det kommer att göra lika ont på tillbakavägen.
Som det gjorde på vägen hit.
Antagligen mycket ondare.

Att älska dig är som att gå på glas.

Jag älskar glas.
Och jag älskar skärvor.
Jag önskar bara att jag visste hur jag ska hantera skärvorna av glas.
Så jag inte skadar mig själv.
Mer än jag redan har gjort.