den där hösten
precis när alla röda höstlöv föll
kände jag värmen försvinna

och jag blev tvungen att känna efter
pulsen, känna så att
vi levde
innan vintern täckte oss med frost

och tårarna längs dina kinder
frös fast och alllt runtom
blev en tavla, en
tomhet

sakta blev jag medveten om
drömmarna som gled förbi
och isen som sakta rörde sig
inom oss båda,

men ändå
två hoppfulla hjärtan
som väntade på vårens
upptining
och ännu en chans till liv