Hur vinden sliter cigarettröken
ur mina lungor
och tar den med på en lustfylld
dans i några heliga sekunder.
De tumlar kring varandra
och brinner
brinner som tusen eldar
och allt heligt
profaneras.
De uppgår
i varandra
och skiljs för alltid åt
och bara den tomma natthimlen såg dem.

Hur vinden sliter
min själ från mitt kött.
Den kastar mig
mot marken men lyfter mig
snart igen.
Vinden böjer mig
i alla riktningar och allt är heligt.
Jag stiger på vinden
genom trädkronorna,
över hustaken
och stadens ljus.
Jag stiger allt högre
tills långsamt vinden stannar.

Så högt som den bar mig,
så lågt ska jag också falla.
Och bara den tomma natthimlen såg mig.