Krampaktigt håller jag kudden i famnen.
Trycker den mot mig, sluter ögonen
låtas att det är dig jag kramar.
För just nu finns det ingen jag hellre vill
än att krama dig.

Kraften rinner ur mig, likt en fors
som förlorar styrkan i vattnet.
Greppet kring kudden lättar
tillslut ligger den bara där i mina armar

jag orkar inte