Så stod jag inför döden utan liv och vad skulle jag göra

Då ställde jag frågan
den om livet
och väntade det svar som tanken format
av längtan

Men tystnaden var allt jag fick
och tomheten krävde mig

benledes gnagde
självet hungrigt sanningen
viskade mörker
mumlade sanning

vacker var den inte
den skatten


Men för första gången grävde mina naglar
i den jord jag åter skulle bli

Fri vers av korpfjäder
Läst 540 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2008-07-28 10:15

Skriv ut
Spara som PDF

Bjarne Nordbö Så alldeles utmärkt du fick till denna.Sant. 2008-08-11

Bjarne Nordbö Så alldeles utmärkt du fick till denna.Sant. 2008-08-11

Rolando Furioso Nästan för bra att kommentera. Jag har sökt hela mitt liv och först på senare år bärjat gräva där jaget är. Igenkännandet nästan smärtsamt. Tack för den. 2008-07-29

J.E Larsson Som vanligt förför du mig, sista raderna är så bra skrivet! 2008-07-29

Carl Thomas Dom två sista raderna satte verkligen spiken i kistan...Tungt. 2008-07-29

Mats Henricson Tungsinthet, sorglighet och lite svårmod mixas i denna gedigna skriftställning, mycket sobert och snyggt ! 2008-07-29

Lars Gullberg hmmm....ställen så nära, intill, inom oss, runtom oss, står på tur, vi går på den, kvar för alltid, snart i ett större forum. Sedan tror jag att betydelsen av liv som vi försöker skapa runt oss egentligen inte betyder någonting alls, det är det vi är rädda att mista, platser och händelser mm, " när jag blundar är allt inom mej" Tack för stor poesi som berör // Lars i Sollefteå 2008-07-29

© anakreon Ja, denna poesi kan jag dessvärre inte skapa, bara applådera. Carl-Erik 2008-07-29

Bim ....."och väntade det svar som tanken format av längtan"- orden stannar kvar hos mig en stund,-läser hela texten och blir förtjust,- hela vägen.Vackert! 2008-07-29

Tina-sol Den är mörk, men oerhört vackert formulerad med ord som lever trots det sköra. 2008-07-29

micke marin ousch vad eländigt.. känns som om där fick man inga svar och nu återstår bara att bli begraven. burr. 2008-07-29

Cadena Sanslöst vacker i sin genomgripande trohet mot sanningen med konsekvens. Det går nästan inte att andas medan man läser. Och den sista raden är oerhörd. tack! 2008-07-28

Lena Krantz Tomheten kräver sitt ibland för svarets skull lite ödesmättnad kan jag skönja här! /L 2008-07-28

Mona* Vågar man sig på en kommentar? : ) Gillar: och väntade det svar som tanken format av längtan Men tystnaden var allt jag fick och tomheten krävde mig jo, och resten också... 2008-07-28

Carola Zettergren ENASTÅENDE POESI!!! 2008-07-28

Glittra G Oj mycket bra! Väldigt starkt och mörkt. Sista meningen är fenomenal! "Men för första gången grävde mina naglar i den jord jag åter skulle bli" 2008-07-28

Obnoxious "viskade mörker mumlade sanning" Du kan du! :) 2008-07-28