Hundra var det nog - kanske fler i kyrkan?
Alla grät ut sin saknad över dig

De delade gemensamt vår förtvivlan och sorg
Eva talade så vackert om dig och om kärleken

Vi spelade din älsklingsmusik - eller kanske vår till dig?
Iallafall den vi kommit på och enats om vi tre

Vi sjöng sommarens vackraste psalmer
Och jag smög in versen om hoppet för oss två

Kyrkan var smyckad med sommarblommor
Och av oss fick du ett rosenhjärta

Det var säkert en mycket vacker begravning
För en vacker och oändligt älskad människa

Ändå satt jag bara och längtade efter att få ligga hos dig
I en bubbla av stillhet tillsammans för alltid

Sedan åt vi lax med potatis och god jordgubbstårta
Några berättade med värme om det ljus som är du

De säger att begravningar är en våldsam förlösning
Och nog har jag upplevt det förr med andras

Men inte med din, mitt livs allra mest älskade
För här sitter jag igen och längtar och gråter

Nu är det dagen efter och början på ett liv
Som jag egentligen inte alls vill veta av

Men som ändå kan få mening genom våra barn
Och min kärlek till dem

Eftersom jag älskar dig så oändligt