Darling, vart tog den tiden vägen när vi uppskattade varandras sällskap så mycket att vi inte kunde se varandra utan att behöva blinka bort tårarna.
Sällan har jag saknat något jag aldrig riktigt haft men ändå smakat på.
För jo, din smak är som honung och fil. Din värme är som en kopp varm choklad med grädde efter en lång stund i en snötäkt trädgård fylld med snögubbebyggande.
Jag älskar inte dig. Jag hatar dig för att du får mig att känna ett behov av att skriva detta till dig.
En gång i tiden hade jag allt nu har jag bara "inte dig" .
Jag vill säga förlåt men förmodligen är det bara en form av projection för att du ska be mig om ursäkt för att du aldrig kan nå fram.
Men dina händer, dina axlar, dig i mig när vi inte borde det.
Lukten från din nacke och lockarna i ditt hår.Ditt leende och din otroligt hemska sångröst om man nu ens kan kalla det det. Dina kläder som ligger kvar i en påse vid min dörr.
Jag har aldrig haft ett så bra knull som du, men varför känns det som ett krossat förhållande i avslag när du är borta.
Hör inte av dig mer snälla du är drogen som får mig att bygga snöbubbar bara för att få njuta av värme efteråt och det är inte bra för köldskador försvinner inte.