Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I will always be here even though I'm not


Förevigat eller bara dröm?

Livet har sin gång, och att bli fast här för evigt var aldrig någon valmöjlighet för mig.
Men jag har en själ här, något som skriker efter att få stanna kvar och se byn åldras med tiden.
Någon sa en gång till mig att vi alltid skulle vara vänner, och det är skrattretande, hela den grejen.
För vad har hänt egentligen? Det var tre år sedan sist, och jag får en hamrande känsla i mig varje gång jag tänker på det.
Det var över då, för dig och mig.
Jag fann ett liv här, och jag fann något jag aldrig tidigare haft.
Jag fann glädje och något som inte kan förklaras för ord, och ändå reser jag härifrån.
Många säger att dom inte kommer stanna kvar här, för dom dör hellre än att vara fast.
Men jag vet att dom inte kommer härifrån, dom är fastkedjade med deras generationer, fast att föra livet vidare.
Men jag var aldrig dom, jag var någon helt annan.
Jag var en fri själ, suktade efter något annat.
Detta var bara ett av alla mina stopp jag har framöver, en plats att vila mig på. Tills något nytt skulle komma, och frigöra mig från mina permanenta kedjor.
Det har hänt innan, och självklart skall det hända igen.
Men jag gråter inte många tårar för det, dom tårarna jag gråter är för alla jag lämnar kvar, och för platser som satt spår i mig.
Minnen som förevigt kommer följa mig.
Jag undrar om jag någonsin kommer besöka detta stället när jag stadgat mig under en längre tid. Om jag kommer åka tillbaka, och se en period i min barndom på ett ställe som döljer så mycket, men som visar allt.
Jag gråter för rädslan som kryper i mig, om jag kommer förlora alla de mina, som lever kvar här. Lever sina liv som dom alltid gjort, på detta stället.
Jag var aldrig dom,
men jag blev en del av dom.
Det finns vissa saker som gör ondare än andra, aldrig trodde jag att detta skulle göra så ont. Jag har klarat det så många gånger förut, även om det har spillts tårar, även om saknaden har värkt, så har jag klarat det.
Så många jag förlorat, och gått vidare, så vet jag att jag inte kommer klara av att förlora dom som lever kvar här.

Dom växte sig fast i mig, och det här stället lika så.




Övriga genrer av solrest
Läst 228 gånger
Publicerad 2008-07-31 23:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

solrest
solrest