Mitt idag

Varför?

Därför. 

Är en epok av brist på sömn

varken jag eller jag

sen det där självmordsförsöket

för ett par dygn sedan

skulle inte vilja äta

även om det gick

min kropp är en svullen massa

den har gjort så underliga saker

det finns en skräck i mig

inget klarar sig längre än tiden som är kvar

så sjuk

och hjärnan började klia 

jag vet inte vilka svåra sidor

som hugger sig fram ur skuggorna

av mig själv har jag visat och vissnat

jag vet inte hur länge något orkar

vara en börda

det snurrar ihop sig

allt

hårda spiraler

spricker ut i skriande fostervarma psykoser

snyftande glädje i mitten av

ekot från den svarta mullens näsblod

missförstånden

vänskapligt naiv, hånad sanning

förolyckad, misslyckad

folk och deras tankar

hur kan man relatera?

hur tänker de så?

skulle kunna visa mina krafter

tungan är förlamad

när jag talar dör biafrabarnen

Himmelen var som blåast utanför mitt rum