- Här i mina dikters skattkista
dessa ord förvaltas. En dag kommer
dessa ord att översättas och skickas iväg.
Inte som flaskpost men som hjärtats
innerliga tack skrivet på mitt modersmål.

På ett vit papper med en gul penna
blev det skrivet. Kärlekens beskydd
genom ljud, harmoniska ljud . . .

Blodsbandet från ett fjärran land
stjärnbeströdda toner fyllde den
inre atmosfären och väckte drömmen
som blev den omedvetna beskyddaren
i helvetets flammande näste, blev ett
med mitt hjärtas melodi.

Hur kunde jag glömma, hur kunde jag
förstå? Jag var ett barn som hade en
innerlig önska - att leva, upptäcka och lära.

Så många drömmar, personliga ambitioner
väcktes till liv, den ena efter den andra.
Du sjöng på ett annat språk som jag inte
kunde förstå men jag kände igen känslorna
du förmedlade och med musikens smekning
sjöng jag med dig.

Sommaren fanns alltid i mitt hjärta
och i mitt hjärtas himlavalv tindrar ännu
den första stjärnan. Du min älskade moster.
Jag kommer ringa dig någon dag, barndomens dröm
måste besannas, vi kommer sjunga tillsammans
en dag. Du och jag, vi som tror på kärlekens
kraft. Jag kommer sjunga varje dag igen, det lovar
jag dig tills vi mötts igen.

Tack för att du finns!

Hur kunde jag glömma? Hur kunde jag förstå?
Men nu förstår jag. Du sjöng för alla som ville
höra och jag hörde . ..