Det är fullt med
folk omkring
mig
Alla ler och
några sjunger söndespelade
ABBA-låtar
från en förfluten tid.



Jag varken
sjunger eller ler.




Jag
sitter tyst för mig
själv och
nynnar lite på
Livets melodi.



Mitt Livs Melodi.



Som nufötiden har
den sorgligaste
texten och
toner i
moll.



Och när jag
samtidigt tänker på
hur mitt liv
var
för precis nästan
exakt
ett år sen
i samma
fast denna gång
ödsliga
biosalong tillsammans med
han som också
undrade
vad som sker när
eftertexterna tagit
slut.



Allting var i
dur och jag var
lycklig.



Sedan tillbaka
till verkligheten såsom
den nuförtiden
ser ut.









Jag sover fortfarande
tillsammans med
Benjamin det står
Mikael på
min arm och
mina lakan
doftar inte
Jonas längre.