Med en enkel presumtion
av virtuell presumtivitet
vill jag med dessa ord
deklarera
med aklamation
och vederbörlig
representation

Kärlekens
existensialitet
och dess digitalt
presumerade
presumtiva
presumtion
och beständigt
kopierade originalitet
i oändlighet

Garanterat
smidig kommunikation
med oslagbart
säker överföringshastighet

Vill du dela mailbox med mig?
Ska vi blogga lite grann
du och jag med varann?
Tänk att få bilda en
community med dig ...
Är inte det den sanna familjelyckan
så säg?

Självklart!
Visst vore väl det helt oslagbart
underbart ...
Presumera sen lite mera
Begränsa dig inte nu
Hyresrum på webbhotell
presumerar medelmåttighet
Nej vår relation är ju helt unik
i all sin presumtiva dynamik

En server som bara är vår
presumerar jag presumtivt
att vi i bröllopspresent får!
Sen kan vi flytta in och bilda
en alldeles egen gemensam domän
jag och du

Om du verkligen menar allvar
när du säger att du vill dela
mailbox med mig
så får du först bevisa din seriositet för mig!

Ett kort på dig jag vill ha
Du ska vara snygg
med tydligt framträdande
presumtivt läcker blick
Kan du fixa till en matchande
röd bil av högpresterande synlig klass
som bakgrund blir jag riktigt till mig
och lovar dig evig trohet
i all vår virtuella framtida verklighet!

Nå vad säger du?

Ska vi slå till?
.

.

.

:
Börjar undra över om du verkligen
menar allvar med mig ...
Vet inte hur många inloggningar
jag fått göra den senaste tiden
utan att ha fått ett endaste litet
email från dig ...

Tycker det är riktigt dålig stil av dig
att så fräckt presumera att jag
bara ska sitta ensam här
i all min virtuellt presumtiva situation
som du försatt mig i!
Du skrev aldrig ett ord till mig
lämnade inte en endaste liten rad
på dina sidor som bar ett spår
av att ha varit tillägnade mig ...
Alla dina gästböcker
och inboxmappar
är fyllda av mina kärleksfullt
innerliga uppskattande
presumerande ord
om allt jag vill få göra med dig!
Och intet svar du ids skriva tillbaka till lilla mig ...
Mig som så innerligt hemskt gärna vill
bilda community och allt med dig ...
Bara dig och ingen annan - Det lovar jag helt och fullt,
hypotetiskt presumtivt för säkerhets skull ...

Förlåt mig kära du, älsklingen min
Jag blir så osäker ibland
Förlåt att jag tvivlade på dig
Du har förståss inte något bildhanteringsprogram
Det är därför du inte har skrivit tillbaka till mig!
Min älskade lille pluttinutt - självklart behöver
du inte känna det så ...
Bilden jag skickade till dig
har jag byggt upp på egen hand
Riktigt snyggt, om jag får säga det själv!
Men vet du! Jag har ju en crackad programkopia
som jag kan messa över till dig - skickar med
några bra bilder och några mysiga filter därtill
Om du vill så kan jag fixa till en bild av dig
som ser ut precis så som min drömprins
alltid sett ut för mig - Jag gör precis allt för dig!
Snälla, söta rara underbara ...
...allt jag begär att du åtminstone
slutar att blockera alla mina nick
så att jag kan få vara i alla fall lite nära dig ...

Tiden gick och dagar blev till veckor
som blev till månader
som övergick i år ...

Hon är nu lyckligt framgångsrik community-direktör
med flera bloggar, chattar och annat
smått och gått som presumtivt därtill hör ...
Visst skänker hon sin drömprins som försvann
en liten tanke ibland - men nu har hon
egen eskort av flexiblare och mer utbytbar sort!

Han bytte namn och skaffade sig ny ip-adress
Skyddad virtuell identitet och stor försiktighet
har dock fått honom att våga visa sig på nätet igen
Men inte som förut!
Nu han åter är helt anonym och hans verkliga identitet
är sublimt intimt presumerad under strängaste sekretess

Det går ett rykte bland de mer virtuellt presumerade
som inte ens jag presumtivt kan presumera vara sant

De sägs att han redan då hade ett förflutet i verkliga livet
och att han efter det som senast hände återvänt dithän
Han finns nu blott bara under ett antal okända pseudonymer
med mailbox och möjligen någon sida här och var

Men ingen presumtion i världen sägs kunna locka honom
till att skaffa sig ännu en presumtiv domän!

Avskräckande det här - eller hur?!
Vad sägs om att blogga lite grann
du och jag helt oskyldigt med varann?


©Peter Stjerngrim