du gillar mig säger du
och skrattar fingerpekande åt det jag en gång var

du tycker om mig
men fnyser åt det som jag engagerar mig i

du hjälper mig
men orkar egentligen inte med mer än dig själv

du tillrättavisar mig
och lyssnar inte på mig

när du tar i mig
blir jag osäker på vad du menar

när du pratar med mig
ska det bara vara trevliga saker

när du blir arg
kan vad som helst komma i ord

det som är min försörjning
talar du nedsättande om

när jag lyckas
sätter du upp högre mål åt mig

när jag vill resonera
avfärdar du mig

när jag blir sårad
har jag ingen humor

när jag blir arg
försvarar du dig

när jag tystnar
är du nöjd

när jag går utan att vända mig om
förstår du inte

när du hör av dig gång på gång
gråter jag inombords

för du tycker om mig
men jag tycker inte om dig

jag tycker också om mig
är rädd om det jag är

men frågan är
är du rädd om mig?

är du rädd om det jag är
eller ser du bara vad du vill ha?