Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: Eva Langrath


Din väg

Jag ser din dans

och kamp med livet.

 

Länge trodde jag

att jag kunde

bära din börda.

 

Dansade dansen

i takt och i otakt.

 

Försökte hitta rytmen.

 

För snabbt.

 

För sakta.

 

Jag finner den ej.

 

Tappade takten helt

och ramlade av dansbanan.

 

Ner i mörkaste

havet.

 

Skuld och ågest

övermannar.

 

Ett andetag nu

och ett till nästa sekund.

 

Näsan över ytan.

 

Famlar förtvivlat.

 

Livslögner spricker.

 

Ingen kan överta

en annans börda.

 

Fruktan får vika.

 

Nu måste jag släppa.

Fast det är svårt att se på.

 

Mitt liv är mitt

och det måste jag hitta.

 

Vilar i att allt så

småningom kanske

samverkar till det bästa.

 

 Din kamp måste du

ensam kämpa. 

 

Hoppas du hittar

det som du söker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Eva Langrath VIP
Läst 918 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-08-21 13:14



Bookmark and Share


  La Magnólia VIP
En underbar styrka lyser igenom ... Samtidigt lyser också en kärlek fram .. en kärlek som gör det svårt att se klart .. innan gränsen är nådd ...
2011-02-25

    ej medlem längre
Talande text! Känslan i texten beskriver du underbart bra.. och det du skriver är så sant, varje ord..
2009-06-24

  miss angelique
Jättebra. Man försöker hitta rytmen, anpassa sig. Allt blir en kamp. Livslögner. Man kan inte bära någon annans börda. Så rätt så rätt beskrivet om en kärleksdans.
2008-12-14

  friheten
Så bra skriven
2008-10-05

  Marie Å
Fint skrivet……. om ett svårt beslut och insikt…. En dikt som berör.
2008-10-04

    sunnanvind
Insikten o styrkan lyser över denna text! BOKMÄRKER!
2008-09-25

  KristinaE
.. att lämna en vän i obalans för att finna egen balans - vacker skriven om svårt beslut!
2008-08-28

  lyckeli
Styrka. Att orka backa och släppa ansvaret man inte är ämnad att bära. Bokmärkning.
2008-08-21

  Fånga dagen
Bra skrivet
man är alltid ensam med att bära sin egen smärta i själen
känner så väl igen detta

mvh Anna-Karin
2008-08-21

    Madeleine Ågren (Maduska)
Den är så fin, och så sorgesam.
Men så måste det vara.
2008-08-21

    Madeleine Ågren (Maduska)
Den är så fin, och så sorgesam.
Men så måste det vara.
2008-08-21

    ej medlem längre
Vi når alla hit... förr eller senare ... att vi är ansvariga för våra egna liv... i varje fall till största delen. Det går inte att hjälpa och stööta.. mer än till en viss gräns..
Din dikt känns
2008-08-21

    ej medlem längre
Det är så rätt; hur gärna vi än vill hjälpa, går det inte att andra åker snålskjuts på en hur länge som helst. Då sinar ens egna krafter.
*kram*
2008-08-21

  någonivärlden
Gillar texten! Applåd!
2008-08-21

  Bibbi VIP
Oändligt viktigt att släppa taget.
Applåd och bokmärke.
2008-08-21

  Hannadraken
Så vackert slut. Och jag gillar mognaden i hur du vänder orden mot slutet. Applåd!
2008-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Eva Langrath
Eva Langrath VIP