Vi andas i samma själ
låt mig lägga detta ljus
över sorgens spruckna vingar
låt mig smeka in kraft
i tomhetens eko
där smärtans ord
slår tillbaka mot dig själv
låt mig lyssna på din tystnad
som talar om ett lidande
mina osynliga händer
håller dig hela vägen
bär dig över mörkrets vatten
du gömmer dig bakom skölden
så rädd att träda fram
de enda ord som orkar leva
är ilskans frustration
men skrik dig hes
slå mig blodig med din vrede
jag vet att du inte menar
att kasta några knivar
gör vad som helst
men stäng inte in dig
i kylans mörker
du vet att jag värker
i delad plåga
för våra hjärtan slår som ett
vi andas i samma själ
vänd åter när du ser
att min kärlek aldrig lämnar
jag väntar inom dig
med en alltid öppen famn
fångar dig vid stupet
håller dig hårt
tills du släpper tårarna fria
från sorgens hjärta av sten