När hon slagit till sig själv.
För nittionionde gången.
Tänkte hon att det kanske var nog nu.

Det kanske var dags att bryta upp.
Byta bana.
Prova en ny drog.

Hon la en ispåse över sitt bultande blåmärke.
Men det hjälpte inte.
Skadan var redan skedd.
Illusionen hade spruckit.

Det bultade i tinningarna.
Kroppen värkte.
Och henne hjärta var trasigt.

Hon tittade sig i den spruckna spegeln.
Ansiktet såg groteskt ut bland alla sprickor.
Och hon tyckte för första gången att hon såg sig själv.
På riktigt.

Hon körde ner ett finger i halsen.
Det var dags att avsluta det hon påbörjat.