Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En gammal dikt.


Timmglas


Timmglast rinner snaden för en månad.
För varje dag väntar ja på dig.
Vill att du kommer tillbaka till mig.
En månad har redan gått snaden rinner sakta ner till båtten.

Vänder på den engån till väntar i ett par veckor till.
Äter inget alls för ja har sårat dig så himla mycke.
Sitter vid bordet me ett ljus tänt önskar att du vore här hos mig.
Har gått tre veckor nu sanden är på väg mot sitt slut om en vecka.
Om du inte kommer tillbaka nästa vecka så vänder ja på den igen.

De tog månader och år.
Sitter som ett sklett e helt utsvullten.
Har inte kunnat äta nått alls för att kunna få dig tillbaka.
Denna dag kom du tillbaka men då var de redan försent.
Såg timmglasets sista korn falla ner.
Fanns inget kvar alls av mig.
Du rammla ihop och började att gråta.
Tog kniven som låg brevid mig och satte den rakt i hjärtat dit.
Förblödde långsamt lämnade världen för min skull.
Va tillsammans i stora himelriket tillsammans.




Fri vers av Jessica B
Läst 576 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-25 20:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jessica B
Jessica B