Jag ser sorgen.
Den ligger där och flyter under dina ögonlock.
Tvekar på kanten.

Jag ser sorgen.
I dina uppspärrade ögon.
Långt inne i det mörka, fortfarande i chock.


Jag känner sorgen.
vibrerar i din kalla kropp.
Jag kramar som om det gällde livet.

Och det är väl ungefär det
det gäller.

Och ibland tror jag faktiskt
jag lyckas få dig att förstå.
Att även om stjärnorna faller
och månen däckar.

Stannar jag,
Jag stannar.