Med ögonen fokuserande på dörrhandtaget
tittar jag med hundens ögon
uppåt
avgrundssorgens oväder vräker ner regn
att med ett gnyende
tala om att jag fryser
vore att be om handen som visar iväg mej
den tysta frågan
är dörren låst
eller bara stängd
kan den öppnas igen
genomblöt
trött
frusen av väta och vind
tvingar jag mej att sitta kvar
alla andra säger åt mej att söka skydd
nån annanstans
jag orkar inte följa deras ord