har tagit ett förnuft till fånga

öppnat den dörr som länge varit stängd

speglar mig i ett rostigt handtag

men snart lika vacker som förr

hjärtat må ha sårats i kärleksstrid

tänkt såren alldeles för stora

jag har ibland badat i ett saltkar

men nu jag vet

att medan vi dras till svin

bygger MÄNNEN nya hus

och medan vi dansar med elden

till slut dör glöden

av dumhet jag inte såg

av insikt jag nu vet

hela livet är fullt

av vackra män

i min närhet

den snälla sorten