Hon stod på backens krön
när en närgången tanke
tryckte sitt öra
mot hennes hjärta


vänd dig om och se
du som ofta tror att
du inte duger

du som har
ett liv
som känns tungt



vänd dig om




hon vände sig och mötte
en syn som förvånade
men också
väckte glädje och stolthet



blånande berg djupa sjöar
sköna dalar
vägens långa och krokiga sträckning
lät sig bara anas



läpparna tog del av ett leende


hon blev ivrig och ville gå tillbaka

så prästkragar och ängsblommor i varenda dike!



stilla dig sa tanken


ett skall du veta;
så här ser människans väg ut


när du vaknar så kom ihåg
att ingen är undantagen

varje människa får sitt
av glädje och sorg


du är inte utvald
vare sig att bära
eller komma undan


du är inte betydelsefull
eller obetydlig





men när de dystra tankarna
når dig och försöker
slå dig till marken

då är du dålig på att använda
de nycklar du förvärvat



kom ihåg vad du tänker om andra;
att alla gör så gott dom kan

du är inget undantag



när du kommit så här långt på vägen
borde du vara nådig mot dina tankar

dina följeslagare till vägs ände