Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Både vuxen och barn

I botten av den djupa brunnen sitter mitt ego och gråter.
Gråter för att alla och allt är så djävligt.
Mitt stora jag vaknar till sans och ropar: - Lägg av din mes, kom upp till ytan!
Men jag sitter kvar i min egen förtvivlan där jag får tycka synd om mig själv.
Ingen annan verkar bry sig om att även jag har känslor. Man skall alltid var vuxen, alltid vara far.
Men någonstans finns ändå vår barndom kvar, den lilla jag som kan vara mig själv för en stund.
Vi måste samsas jag och jag, ge helhet åt livet.
Visa känslor när vi behöver, utan att skämmas för vem vi är.
Jag är både vuxen och barn.




Fri vers av Johan Lidberg
Läst 582 gånger
Publicerad 2005-07-29 07:36



Bookmark and Share


  Clara-Fina
Underbart att läsa. Du väver ihop dåtid och nutid på ett bra sätt. Vi är alla en spegel av vad vi upplevt.
2005-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Johan Lidberg
Johan Lidberg