Visa din dröm för nån annan
för jag orkar inte att se.
Jag vill inte stå här med mössan i hand
som nån trashank till landstrykare.
Jag vill inte stå och berömma
din äckligt alldagliga dröm.
Jag vill inte ge dig
nånting du kan bygga
ditt nyvunna självförtroende med.

Du ska inte tro att det klär dig:
I min värld så är du precis lika äcklig
som någonsin du var förut.
Jag hatar att du har köpt kläder
som döljer den du var förut.
Jag hatar att du bytt ut dina vänner
bytt upp dig
köpt upp dig
lagt standarden på en högre nivå.

Jag hatar din dyrbara bostad
och din plågsamt sexiga fru.
Jag hatar den lön som man sagt att du lyfter
på jobbet jag hatar att du fått.

Förstår inte varför du bjöd mig.
Hit till din präktiga fest.
Säg mig, har du glömt
hur du strök dig längs väggen
Varje rast för att du var så rädd?
Har du glömt hur du fick spö på rasten
Bara för att du var ful?
Har du glömt bort hur vi alla skrattade åt dig
Har du glömt bort vem du är?

Har du glömt att du fick byta skola?
Har du glömt bort att du var en tönt?
Har du glömt att du inte på hela gymnasiet
blev bjuden på en enda fest?
Har du glömt dina högt skurna byxor
och ditt sneda, nervöst lagda flin?
Har du glömt att du inte på hela gymnasiet
fick ligga med en enda tjej?

Nu står jag här mitt på din matta
med drinkglaset uti min hand
och jag kan för mitt liv inte förstå
hur det kunnat bli så här:
Jag ser dina svällande biceps
genom skjortan som syns mig för trång.
Jag ser på din solbrända hud att semestern
förmodligen var skön och lång.

Jag ser mig omkring här i rummet
på livet som jag ville ha.
Jag ser mig omkring men kan inte förstå:
Varför bjöd du en loser som jag?