Nu är han här!

Jag har alltid vetat att den varit på väg, men gjort allt för att skjuta fram det...

Nu kan jag inte längre gömma mig, Den har hittat mig och står och bankar på tröskeln till mitt liv.
Den vägrar att gå utan mej och det är ingen idè att försöka kämpa emot.

Jag måste ge upp och inse att tiden är inne.
om man så vill
det eller inte så kan jag inte bortse ifrån livets gång...

Jag har haft ett lugnt och rutinmässigt liv ända tills nu.
Men nu får jag se livet i ögonen och säga;

-Ja här är jag! nu tänker jag göra någonting med mitt liv...


Säger till mig själv att...

Jag;

är bra!

kan mycket!

är duktig på det jag kan!

-iallafall så inbillar jag mig det och ler för mig själv....

Han; -Livet!
Har kommit i kapp mig och nu är det snart dags att byta mitt jobb och göra någonting av livet.....

För sattsar man inget så... ja du vet... - så vinner man ju inget!

Våga göra något annorlund i livet, utanför det inrutade rutinmässiga väggarna som man bygger upp i livet!

Det är inte lätt! tro mig för jag vet, men det är nödvändigt för att kunna fortsätta och växa i livet till att så småning om kunna ha ett eget liv med en egen familj och allt vad det innebär....

Men när blir man igenteligen vuxen?
Jag tänker iallafall böra att ta reda på det nu...