På näsan röda glasen
och så ibland
på fot i hand
en grön karaff blir vasen
åt gula raps i blåa band

Berusat ler åt livet
eldad stark
men så försynt
hon sobert ser det skrivet
med ögat vackert ögonbrynt

Vid öppna kärl i toppen
vid slutna ändars krus
den generösa koppen
tystar sandens sakta brus