Vi skrattade inte med och åt livet
vi grät i livets hala och otrygga tillvaro
vi umgicks med kärleken men deprissionen vakade över oss tålmodigt
att ta kärlekens inre väsen förgivet är ett stort misstag
hur kunde jag missbruka kärlekens namn så grovt?
Kanske har den halte vandraren fått det han förtjänat
ty ingen väg tycks leda mot vackra och väldoftande drömmar
livet skrattade åt att vi ännu inte sett dess rikaste fruktträd
vi skildes åt från varandra för alltid
men livet stod ännu kvar och lös i ungdomlig prakt