ja,
för här är det
förvirringen
förirringen
som tagit överhanden
och det går inte att
förklara med
ord med
bilder inte
ens med materia
hur mycket

hur jävla jävla mycket jag
skulle göra för att
sätta tillbaka hans hand
i min

men det är just det att den
tillhör honom
och han
är den
dumma fula
korkade människan som
jag lyckats falla för lyckats
falla så hårt och
okontrollerat rakt ner
i den hårda asfalltsmarken
att hela min tunna bröstkorg har
skrapats upp nu att
man faktiskt kan se
hjärtpulsen

och det ser inte bra ut
jag klappar i otakt
klappar ihop
snart och jag blöder
alldeles för mycket
för att tänka klart
för mycket för att
bortleda tankarna
från honom och
man kan ju alltid hoppas

att jag dör här
och nu eller
i alla fall snart
för det
gör
så
jävla
ont