Natthimlen och jag

stjärnorna som stod
ovanför.

En stilla stund av begrundan
och hjärtat slog ett okänt ljud,

i hjärnans befriande tystnad.

Molnfri natt omfamna mig
med din vackerhet.

Under mitt tak finnes jag nu.
Skriver om den värmande
skönheten vi delade just då
i den kyliga atmosfären.

Stolplyktan på gatan belyser

hösträdet och dess gulorangea
blad  som sussandes i skuggan
förnimmer; fallet innan
gryningen.

Stjärnorna som står ovanför,
jag och natthimlen. Vi båda
finns här och nu, skriver
tillsammans på ett sätt eller
annat livets historia

i framtidens oskrivna blad.