du skrek, nej, till din egen mamma. hon drog dig i armen men du står kvar, än idag, på samma ställe och skriker nej. Det är inte fri vilja.

Vi vandrar uppåt väggarna för att titta ner samtidigt som vi kunde ha tittat uppåt eller stannat upp i rullbandet. Desorienterade följer vi strömmen blöter ner oss och slickar av oss tårarna. Mamma drar inte i oss. Vi skriker ja. Och känner nej. Det är inte fri vilja.

Ringer ännu en vän med säng. Svarar kanske, imorgon, några dagar, måste plugga, flickvännen kommer till helgen. Förstår. Fortsätter ringa. Är det fri vilja?

Trött mamma säger självklart men det blir soffan, styvbarnen är hemma, det är inga problem, jag är alltid välkommen, köp hem lite vin bara så blir det mysigare. Tvivlar. Är det fri vilja?

Sitter framför datorn, trött mamma sover, styvbarnen tittar uttråkade på "ensamma mamma söker". Tänker på flykten från friheten. Hittar den i hennes bokhylla. Låter den sitta kvar. Sätter mig bland styva tonårsbarn och tittar på tv. På ett ögonblick är jag fri att vilja.