glittret i mitt öga hade ramlat ur
för längesen
men jag kunde se
och kraven var inte högre

dörrar till drömmar stängdes
lika snabbt som de skabbiga bussdörrarna
och stoppknappen lyste lika röd

jag tapetserades upp på hårda väggar
med visionen om att våren skulle komma
jag visste inte bättre

hembyggt hopp började svika
i samma sekund som hembyggd hylla föll ner på oss
fast vi log ändå
för det kunde vi

handstilen var slarvig och svårläst
svårläst fast vi läste ändå
vi såg det ändå


glittret i mitt öga hade ramlat ur
för längesen
men det var inte förrän du ramlade ur
mitt liv
som jag slutade se