Som oskyldiga barn slår in sprikar i träd
hamrar du min hud med dina ord.
Barn vet inte att deras lek skadar trädet,
hur skulle de veta?
Träd kan ju inte prata,
men är tillräckligt mänskliga
för att kunna känna smärtan.

När spikarna rostat och löven börjar falla,
kan du förstå den smärta du åsamkat mig med din oskyldiga lek?