Allt mynnar ut i en strävan efter att uttrycka sig. Men saknar du en förmåga, eller talang, hur går det då? Vad skall du göra? När din kropp fylls av någonting odefinierbart som vill spränga din bröstkorg och sväva iväg i bilder eller ord. Men bilderna blir kladd och orden en sjuårings dagbok. Du tittar på dem. Du river dig i håret och frågar dig, varför inte jag!?

Vart försvinner då allt? Stannar det i kladdet på pappret eller i sjuåringens dagbok? Är inte konsten en förlängning av en själv? Definieras konsten utifrån dig eller din omvärld. Om det är en förlängning av dig själv borde du inte veta vad som är ditt och inte… Kan du i dina egna bilder och ord se spegelbilden av dig själv? Har du då inte gjort det du alltid strävat efter? När du undrar vad dom där borta ser, och springer mot ditt mål, glöm inte titta själv. Och se inte den bild som andra byggt utan den du själv ser.