Det är ju bara ord..
men jag har alltid vetat det  ~  ord är livsfarliga

De kan svidande lägga sig i magen och skada mig
eller ibland  ~  liksom snirkla sig in och sidenlent
vila intill hjärtat och stanna där

Du förför mig med ditt språk  ~  som jag är förförd av löven som leende nära virvlar omkring mig & kvällsdimman som viskar luften jag andas,
doften av exotiska kryddor på resor i andra världar,
som len päls på busig liten rävunge i mina händer och penselns följsamma färd över min drömvärld på spänd canvas

Hela jag känner mig ordkysst av ett språk så levande
och vitalt, trotts den svart-vita tonen exploderar de i en kaskad av färger och närvaro, smeker mina öppna sinnen till berusning

Lekfullt och luftigt får de mig enkelt att skratta eller
vilja krama om dig bara för att du lever och andas
och delar med dig av din värld

Du är en själfull poet..
och jag är förälskad i dina ord