Vem är du egentligen?
Jag trodde att du var den
jag sökte.
Är du den personen?

Vem är du egentligen?
Jag hoppas du är den
som tar tag i min arm
innan fallen.
Är du den personen?

Vem är du egentligen?
Är du han som säger
sig älska mig, trösta
mig, sakna mig och
fångar mig?
Är du det?


Ja, du är det.
Men du är ändå en
helt annan person.
Drogen i ditt liv,
jag ville vara den.
Men du hittade en
annan sorts verklighet.


Jag vill vara den person
som håller din ställning
utan hammare och spik.
Den som målar ditt leende
utan färg.
Den som sjunger ditt liv
utan toner.
Du är min.
Och jag vill veta varför du
älskar mig.

För varje dag du tar i det
onda
så känner jag.
Finns det något mer?
Om du dör...
Varför skulle då jag
överleva?


Den rädslan som växer
upp som en oväxt
bränner och
sliter i min puls
och i mina iskalla
fingrar.
Sliter och
drar iväg mig till
en annan planet.

Är det där jag ska
leva?


Jag är rädd nu.

Vara vaken halva natten,
andas du?
Handen på ditt bröst,
slår det för mig?


mitt slår för dig.
I alla oväder och
psykoser.