Stjärnorna glittrar, det svarta havets mörka vågor kastar sig in över klippor och skär. På en klippa längst ut på en udde står en kvinna klädd i svart, jag närmar mig henne och ser då tårar som rinner utefter hennes ena kind.
Hon säger inget, tillslut viskar hon nästan ohörbart. Jag orkar inte längre!
Innan jag hinner reagera kastar hon sig ut i det svarta havet och tar hennes kropp till sin sista viloplats. Hon älskade verkligen havet, och havet blev hennes lugn viloplats