Din sorg tog jag med mig
i min kupade hand

Lämnade dig där
sovande som ett barn

Jag gick ut i natten
letade mig fram

Utan något lyse
förutom månen och några stjärnor

gick jag

längre och längre in
i den täta skogen

Till slut
kom jag fram i en liten dunge
där månstrålarna trängde fram

Där

där i den mjuka mossan
lade jag din sorg

i månljuset

Och såg

hur den löstes upp
i månens blåaktiga sken

Resterna sjönk in
i mossan
och marken tog emot din sorg

Bäddade in den

Och sjöng


Slutraderna i vemodsvisan

Sen gick jag hem till dig

lyfte försiktigt täcket
och kröp tätt intill

Du flyttade närmare
och ditt ansikte
var slätt

och du log.