Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ANDAS



Vet du

att jag inte kunde
andas när vi möttes

Mina lungor var sjuka
av stress och allergi
trötta
förstörda
dömda
uttömda
bortglömda

Vet du

att jag tappade andan
när våra läppar möttes
för första gången
Dina kyssar sände
stötar genom hela
mitt väsen

Det var som en
elkonvertering av
mina lungor

och jag började
andas igen
inom mig
in i dig
genom mig
genom dig

Nu andas jag
varje sekund
varje minut
varje timme
varje dag

Vet du
att jag tappade andan
när jag blev lämnad
i min sorg

men jag andas ändå
för du känns så nära

och minnena av
din mun mot min

ger mig nytt liv
och jag andas mig
igenom smärtan

sekund för sekund
minut för minut
timme för timme
dag för dag








Fri vers av SeXara
Läst 228 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-10-25 10:08



Bookmark and Share


  -Ulla Tilemo- VIP
"Vet du att jag tappade andan när jag blev lämnad i min sorg"
Ja det är precis vad man gör. Tappar andan, tappar livet, blir som en förlamad. Min förlamning har pågått i tre år.....nu tror jag att jag börjar andas. Men inte utan minnena, nej inte utan alla vackra kärleksminnen.
Texten berör mitt innersta
2008-10-30

    deb8
Det här är en riktigt vacker kärlekssång som andas passion så det immar. Wow kan tänka mig att alla skulle vilja ha såna här ord skrivna om sig, vilken ära och magi...tänker att orden lever kvar för evigt och alltid kommer att ha betydelse för läsaren...
2008-10-27
  > Nästa text
< Föregående

SeXara
SeXara