Som en fågel vistas på en frihetens äng
levde vi på kärleksterräng.
Omfamnade av varann
i en tid då två hjärtan brann,
beslöt vi att besöka okända mål,
berusade som av alkohol.

Som en fågel klyver luft,
utan tanke, utan förnuft,
färdades jag med kärleksvän
genom den skymningsröda himmelen.
Vi delade bädd, tacksamma var och en,
över att äntligen ha blivit sedd.

Som en fågel landar tryggt,
undkommit efter farofylld flykt,
skyddade vi varann,
i en tid då två hjärtan brann,
där vi funnit trygghet och ro,
där vi tillsammans byggt en gemensam bro.

av en tumör
dog du
som en fågel dör
faller ur livet
plötsligt blir livet överdrivet

även jag dör

I himmelens väntrum möts vi åter,
ett gemensamt ljussken tillåter,
att vi två blir en,
vi uppgår i gudomligt sken.

Vi två blir ett himmelskt fenomen.