Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hm...


Om jag inte vore så rädd...

Om jag inte vore så rädd

skulle jag kunna

frigöra min manliga sida

blanda den med min kvinnligaste kvinnlighet

och bli oemotståndligare

än oemotståndligast

Jag skulle kunna måla henne

 i mina vackraste färger

smeka hennes hjärta med ett stilla regn

av vackraste poesi

få henne att sväva

fritt och tyngdlöst

likt den ängel hon liknar

Och jag skulle kunna

smycka hennes värld i röda rosor

locka med små gåvor av kärlek

Höja henne till skyarna

tills allt hon ser

är mig

bara mig

Helst av allt vill jag kunna

bära hennes smärta

rädda henne från de demoner

som jagar henne om natten

så hon blir fri

och lycklig

och kan älska

igen

vem än det blir

 




Fri vers av Bellissima
Läst 219 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-10-28 10:05



Bookmark and Share


  Kristina Wallbing
En spännande vinkel i denna dikt! Både det manliga och kvinnliga behövs i oss. Men att den manliga delen skulle lyfta den kvinnliga vet jag inte om jag går med på...
Finns det inte något annat sätt?:)
2008-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Bellissima