Ur jordens mörkaste brunn

finns de vackraste av mysterium

Leker med toner

Formar med ord

Tiden som rinner

Minnen brinner

Fångar närvaron 

I livets egen melodi

Livsfrågornas nostalgi

 Min själ är sammanflätad

med universums massivaste hav

§

Ur jordens rötter kramar jag gnistrande sav

det är den näring som jag är uppbyggd utav

Stilla i gravitationens hjärta svävar

jag långt bortom horisontens 

blodröda smärta

Där flytter jag igenom ljudvågornas sång

 igenom havets brus och stressens rus

§

Berörd av älvans välsignelse

Berörd av livets pionjärer

Berörd av kärlekens heta och smärta

Berörd av ord konstnärer

Livet är dödens se-rum

Jag väljer gemenskap

Jag väljer frågornas svar

 §

Jag väljer solsystemets ljus

Jag väljer livsglädjens sus

 I evighetens starka knut

Här finner jag lyckans rus

Utan att förstora eller förminska

Här 

förklarar jag kärleken till livet

//c