Oftare, ser jag allt i en nyans av rött.
Oftare, ser allt ut så utmattat, så dött.
Till och med jag, verkar lite rödare än igår.
Till och med jag, fäller en liten röd tår.

Jag stannar upp, för ett litet rött ögonblick.
Jag kollar och ser att allt är i förfärligt rött skick.
Trasiga, röda hjärtan, slängda på den röda marken.
Trasiga hjärtan, hängande löst som röda löv i parken.

Och det vimlar av små, röda papper på den förstörda marken idag.
Och de är fyllda med röd kärlek, röda tårar och rött obehag.
Alla ska lida, inga undantag är tillåtna, inga röda förlåt.
Alla ska lida, genom det röda regnet av tårar, som gör mig rött våt.