Idag finns jag inte
förutom i en
hypokondrisk
smarta i handlederna,
det är när jag känner
för mycket
på samma gång,
då allt stänger ner
och jag inte finns längre,
det är en trötthet
och blodsmak i munnen som jag
vet inte vill finnas till,
men ändå så existerar den
så mycket mer än mig,
varför får jag inte sova
när jag inte orkar vara vaken mer?
Varför får jag inte försvinna
när jag inte orkar finnas längre?
Varför känns det som allt jag
någonsin känt är en dålig
cover på en bättre
känsla,
Jag vill inte längre,
jag vill inte längre,
jag vill inte längre.