Men så vaknar man,
- på ett eller annat sätt och undrar hur allt blev

blev som det fucking blivit


Spelade inte jag teater, var jag inte jävligt bra dessutom, kunde jag inte läsa noter och sjunga
när folk hörde, och rysa när de grät


Läste inte jag romaner?


Hade inte jag tre bästa vänner, som var mitt liv, men det livet
ringer inte längre. Verkligen inte. Det livet svarar inte ens på sms.


Jag har ju inte ens gjort nåt, jag har inte gjort dem nåt, kanske är det själva felet, jag bara gjorde inget och det

bara hände

Precis som när man går upp fem kilo, för att man gjorde inget, vissa saker alltså, hur kan nåt som inte görs ändå hända?


Jag står i en hiss på ett sjukhus och känner mig som hon som läser romaner, men så händer det nåt och jag tittar
verkligen tittar på hon där i spegeln och ärligt,

ärligt nu

Hon läser fan inga romaner, hon står ju bara där och ser uptight ut
i läkarrock och smarta brillor och på namnbrickan står det att vänligen visa

lite hänsyn
för hon som varit blind i tio år eller så

När hon var ung var hon någon annan än den hon
är nu

Den bara hände, den där inre synskadan, och hörseln blev lite selektiv
på köpet

Med stetoskop i fickan, alltid till hands -idel öra, för alla hjärtslag,
För alla hjärtan

Utom mitt eget