Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kortnovell jag skrev för många år sedan. Utgångstanken var att jag skulle skriva i "du-form" i stället för "jag" eller "han/hon". Och då blev det som följer.


PÅ NIKES VINGAR


Du äter en enkel frukost: lite hirsbröd, grönsaker, en skål vatten. Mer behövs inte. Kroppen skall kännas lätt en dag som denna.

Du går till badet. Ingen tycks se dig, knappt ens slaven som gnider in dig med olja och sedan skrapar bort den, eller den som torkar dig torr efter tvagningen.

I hallen utanför blir du knuffad av grova män. Antagligen soldater. Men det rör dig inte. De kommer att försvinna som rökpuffar i vinden.

Nu är du lätt till sinnes. Kroppen löses upp i förmiddagens lugna svala luft. En stark daimon sitter bakom pannan och fuktar din själ med hett honungsötat vin. Sulorna rör knappt vid gatstenarna längre, det är som om Hermes lånat dig sina sandaler. - Vem ser din magra kropp, insjunkna bröstkorg, krumma rygg? Under den nytvättade slitna tunikan är du Zeus' jämlike!

Stötarna och svordomarna i myllret på salutorget betyder inget längre. Dessa köpmän, slavar, soldater och åsnedrivare finns just nu. Snart utplånas deras minne. De blir skuggor i Hades, inget annat. Men du är av en annan sort: du köper två stora krus med bästa lampoljan och går till templet.

I helgedomen är det lugnt. Lata präster sopar golvet. Tempeltjänarinnor halvsover i hörnen och bryr sig inte om de som går förbi. Borta vid gudinnans beläte finns några bedjande, men dit går du inte, utan till en liten trappa som leder upp under taket. På vägen nappar du åt dig ett bloss.

Krusen är tunga, och innan du kommer upp till innertaket rinner svetten över din nybadade kropp. Men när du står där vid bjälklaget av grova torra cederstockar finns ingen trötthet kvar, bara det upphettade vinet som rusar genom ådrorna och dunkar bakom tinningarna.

Här är ett bra ställe att göra det du skall göra. Det ena kruset vänder du upp och ned på i trappan. En rännil av olja rinner ned och får fäste i ett hörn med träkistor och väggbonader. Det andra kruset vräker du ut över bjälkarna. Så får elden i blosset förena sig med oljan.

När flammorna sveper ut över taket och ned längs trappan vet du att målet redan är nått. Därnere hörs människor skrika, men de är maktlösa: taket och halva salen står redan i lågor. Innan värmen blir dig övermäktig rusar du fram till en fönsterglugg, häver dig ut och viftar med armarna så att man ser dig, och skriker med seger i rösten, redan lyft mot Olympen av Nike:

- Jag är Herostrates! Kom ihåg mig! Jag är Herostrates...




Prosa (Novell) av Björn Nilsson VIP
Läst 395 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-11-15 20:49



Bookmark and Share


  vera gade VIP
Vi Norrköpingsbor är väl förtrogna med Nike- hon står staty utanför Stadsbiblioteket. Misstänkt lik ett gammalt skulderbladsben funnet på en grekisk strand.Trevligt att träffa ett par av hennes vänner.
2008-11-15

    papillon
Ryktbarhet lockade -
Herostratiskt blev ryktet
Herostratos fick
2008-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Björn Nilsson
Björn Nilsson VIP